Om bara tio dagar börjar barnen skolas in på förskolan. Förstår ni? B A R A tio dagar... Jag har börjar "lida" av separationsångest. Den ligger där och pyr under ytan. Jag vill inte tänka på första gången jag ska lämna dem kvar där och jag ska fara iväg åt ett annat håll, då gör det ont i hjärtat. Dem är ju mina små bebisar. För alltid. Just nu när våren snart är här och ljuset gör sitt intåg då är jag som svagast. Gråten är nära tillhands och tålamodet är under ytan. Långt där nere i botten på glaset. Men...MEN jag ska klara detta också. Inskolningen kommer att gå bra och det kommer bara vara jobbigt att lämna dem under en övergångsperiod. Jag intalar mig själv detta gång på gång. Något annat kan jag inte tänka!
Tålamodet ska jag också vinna tillbaka, vänta bara, snart kommer jag och tar tillbaka det! Jag står i startgroparna, startskottet ska avfyras först, det är upp till mig när det ska ske, det får inte dröja allt för länge. Nu kanske? Nej...inte riktigt än. Om några dagar... jag ska bara samla ihop mig lite först. Det är så jag brukar göra.
Vill skicka dig massor av styrka! Det kommer att gå jättebra med inskolningen och killarna kommer att trivas jättebra. Precis som du själv säger så kommer det förmodligen vara jobbigt den första tiden du lämnar dem, men sen kommer det att gå hur bra som helst. Tro på det! Kram Carina
SvaraRadera