Hej.

Frågan om min blogg är ständig. Jag har liksom alltid glömt bort den eller inte haft tid. Och tiden den rusar ju som bekant lika fort som en häst skenar. Skrämmande fort alltså.

Jag älskar instagram för det är ett snabbt medie, swosch, swosch så har jag delat en bild på både instagram och Facebook om jag vill. Bloggandet tar ju som lite längre tid. Jag hänger alltså mest på instagram. Även om jag inte delar bilder per parti och minut så är det grejen.

Ikväll har jag och en vän bokat en helg borta. Någon annanstans. Jag återkommer om det. En annan dag. Jag har i alla fall bestämt för att året ska innehålla upplevelser. Många upplevelser.  Vi får se hur det blir.

På återseende.

Blogg igen och midsommar.

Jag har funderat länge på om jag ska "starta om" bloggen, I G E N, för vilken gång i ordningen vet jag inte faktiskt. Nu idag bestämde mig för att göra ett nytt försök med bloggen. Det kan ju bli kul.

Bytte namn nu till Hemma på Bjurs, lika som på instagram. Vi får väl se hur det går den här gången med det här försöket att starta om bloggen igen. Håll tummarna... ;-) "risken" är att det blir mest bilder och inte så mycket text... vi får se.

Just nu längtar jag efter helgen...midsommar. Den första utan morfar. Det ska gå... Jag ska äta, dricka gott och fira den för honom. Ta en Hallands fläder till sillen, hans favoritnubbe året om. Midsommar kommer bli fantastiskt, det är jag övertygad om.

Inskolning.

Vi kör på med inskolning denna veckan. Tredje dagen nu och för första gången idag är dem där utan mig nästan två timmar. Det går väldigt bra för dem och dem tycker det är väldigt roligt att vara där.

Det känns bra i mammahjärtat!

Det senaste...

Jag hänger mest på instagram nu för tiden... följ mig här!

Glad påsk!

                                                                    Glad påsk alla!

Värd.

Jag läser massor av bloggar i mån av tid. Jag har en diger lista bland mina sparade favoriter.
Den senaste adressen jag sparade när är närmare bestämt: Wigge
Just follow him...! Massor av inlägg värda att läsas!

Inte långt kvar nu.

Om bara tio dagar börjar barnen skolas in på förskolan. Förstår ni? B A R A tio dagar... Jag har börjar "lida" av separationsångest. Den ligger där och pyr under ytan. Jag vill inte tänka på första gången jag ska lämna dem kvar där och jag ska fara iväg åt ett annat håll, då gör det ont i hjärtat. Dem är ju mina små bebisar. För alltid. Just nu när våren snart är här och ljuset gör sitt intåg då är jag som svagast. Gråten är nära tillhands och tålamodet är under ytan. Långt där nere i botten på glaset. Men...MEN jag ska klara detta också. Inskolningen kommer att gå bra och det kommer bara vara jobbigt att lämna dem under en övergångsperiod. Jag intalar mig själv detta gång på gång. Något annat kan jag inte tänka!

Tålamodet ska jag också vinna tillbaka, vänta bara, snart kommer jag och tar tillbaka det! Jag står i startgroparna, startskottet ska avfyras först, det är upp till mig när det ska ske, det får inte dröja allt för länge. Nu kanske? Nej...inte riktigt än. Om några dagar... jag ska bara samla ihop mig lite först. Det är så jag brukar göra.

Bläsch.

Klappslut...

Blåser.

Det blåser nästan storm utanför och jag försöker vänja mig vid ljuden som uppstår i det nya huset vid blåst. Inte alls detsamma som i förra huset. Här på ett helt annat sätt.

Lunginflammation kan jag även lägga till på listan av sjukdomar jag dragit på mig... usch jag hoppas detta är första och sista gången. Men penicillin ska väl snart råda bot på eländet.

Nu är det väl bara god natt kvar.

Ett, tu, tre...

...på det fjärde ska det ske!
På det femte gäller det!
På det sjätte smäller det!

Imorgon flyttar vi alla möbler till nya huset och sover där för allra första gången :-) spännande!